Kölaby

Kölaby församling belägen i nordöstra delen Älvsborgs län och Ulricehamns kommun, gränsande till Falköpings kommun och Skaraborgs län. Kölaby kan i någon mening sägas vara liktydigt med (stations)samhället Trädet.

Något om ortnamnet Kölabys ursprung:

I Nationalencyklopedin (Bokförlaget Bra Böcker 1993) står följande att läsa om ortnamnets ursprung:

”Ortnamnet (1358 parochia Kylaeby, avskrift) innehåller by ’gård’, ’by’. Förleden kunde möjligen innehålla genitiv av kyl ’kyla’ och namnet då betyda ’gården med de frostländiga markerna’.”

(parochia = latin för socken, församling)

Ortnamnsforskaren Elof Hellqvist anger i sin skrift ” De Svenska ortnamnen på –by, En öfversikt” (Wettergren & Kerber, Göteborg 1918) betydelsen ”sumpig slåttermark, gräsbevuxen myr”

s. 10 ”Kölaby (fsv Killaby 1419, Kylaby 1461, K(i)ölaby 1640, se närmare SOÄ 10:138), by o. sn iVg (väl: fsv. *kiol, pl.*kilir, sv.o. no. Dial. kjöl, kyl, kjel ’sumpig slåttermark, gräsbevuxen myr ’ SOÄ anf.st., jfr Kölen Laxarby sn Dalsl.ibid. 19:67).”

s. 101 ”I (de gamla) skogsbygderna och de mera kuperade trakterna af samma län söker man däremot nästan förgäfves efter by-namn. Så finns i Redvägs hd, tror jag, blott 2: Kölaby, Lunsby,…”

”Som vi se, beteckna flera av dessa namn läge vid nutida eller forntida vattendrag, såsom Säby, Åby och Kölaby, hvars första led sv.dial. köl m. m. , betyder sumpmark, varom ofvan,…”

Carl Lindberg menar i sin doktorsavhandling ”Terrängordet KÖL (KÄL, KIELAS)

En betydelsehistorisk och –geografisk undersökning.” (Uppsala 1941)

att förledet i Kölaby ursprungligen skulle ha varit ’y’ snarare än ’ö’.

s. 213 ”Sockennamnen Kölaby, Killaby 1419, Kylleby 1453, Kylaby 1461, Köleby 1482, och Kölingared, Kylwngarydh 1360, 1391, Kiölingarydh 1546, i Redvägs hd, Älvsb. Län, vilka enligt Sahlgren (5) höra samman på så sätt, att det senare namnet i förl. innehåller ett inkolentnamn köling ’person från Kölaby’, synas snarast ha haft y i förleden.(6)

(5) A. Förf. Väatgötska ortsnamn av typen Kölingared. I: Lunds universitets årsskr. 1918 s18 f.”

(6) SOÄ 10:138 för Kölaby till köl ’sumpig slåttermark’. Åtminstone denna

b e t y d e l s e är omöjlig, jfr s. 211. e-vokalen i den äldre dialektformen för namnet har motsvarighet i följande jordeboks- och tiondelängdsbelägg: K(i)elaby 1542, 1638, K(i)ella- 1542, 1645, Kiäla- 1542, K(i)ele- (Kelle-)1551, 1606, Kielaby 1660. Det är därför t ä n k b a r t, att förl. motsvarar fvn. Gen. sing. kjalar av kjorl. Sek. till Kölaby torde vara Kölasten SOÄ 10:143, en vid Kölaby sockengräns belägen stenhäll (råmärke?).”

SOÄ Sveriges Ortnamn Älvsborgs län

fsv fornsvenska

fvn fornvästnordiska

Noterbart att Linberg föreslår ursprung i fornvästnordiska som omfattar fornisländska, fornnorska och fornfäröiska!

Fornsvenskan sorteras in under fornöstnordiska språk.